Efter nästan 30 år i Vellinges kommunpolitik har
Lars-Ingvar Ljungman valt att lämna, inte för att han måste utan för att han
vill. Det säger mycket om Lars-Ingvar. Han gör det han vill. Den 16 maj är det
avtackning och Folkpartiet uppvaktar såklart honom denna dag. Jag tillsammans
med vännerna Boel Franzén Sveger och Bengt Bergström, vår nestor. Boel var med om
att tillsätta honom som ordförande för socialnämnden 19?? och Bengt gjorde så att
Moderaterna fick sitt första kommunalråd i det nybildade Vellinge kommun 1974.
Många år har gått sedan dess. Jag var själv skolungdom och hade nöjet att få
följa Lars-Ingvars gärning från första parkett, men dock som åskådare.
Vad finns det då att lära och tillvarata efter
epoken Ljungman/Holm? Det första jag tänker på är det viktiga med kompletterande av
kompetenser och förmågor. Utan Ljungman ingen Holm och vice versa. Det ser vi
facit på nu när Holm är borta från scenen sedan förra valet. I kombination med
en av Sveriges förmodligen starkaste kommunaltjänstemän var det näst intill
omöjligt för oss utomstående att tränga igenom den skyddsmur som denna trio
utgjorde.
Leda eller bli ledd
Vellinge hade länge en tydlig policy att det är
politiker som styr över tjänstemännen. Det kan låta enkelt men är sannolikt
en större utmaning än man först kan tro. Under Ljungman fanns en mycket lojal
tjänstemannagrupp och ledarskapet var tydligt. Kanske ibland för tydligt. Men alternativet
är sämre och när nu en ny generation skall ta över måste man fort klargöra hur tankarna
kring ledarskapet skall materialiseras. Förlorar man den är vägen tillbaka lång
och smärtsam.
Personligt ansvar
Lars-Ingvar Ljungman har ibland berättat i
fullmäktige om sömnlösa nätter när kommunen är hotad. Det tycker jag är bra,
inte för sömnbristen utan för att det är ett tecken på personligt
ansvarstagande. Precis detta tycker jag själv är en hörnpelare i det politiska
ansvaret. Mer av den varan, tack.
Effektivitet ger
produktivitet
Vi oppositionspolitiker säger ofta att
Vellingeborna ger de ledande politikerna en lätt uppgift genom att besvära
kommunens organisation och ekonomi i mindre omfattning än i många andra
kommuner. Det är sant, men inte hela sanningen. En viktig del är också att
utföra den kommunala uppgiften lite bättre varje år. Detta är Lars-Ingvars
paradgren. Ett par år före alla andra snickrar han ihop
organisationsförändringar som syftar till snabba beslutsvägar, enklare rapportering
och tydlighet.
Det var på detta sätt Vellinge genomförde Balans
-94 – den omfattande organisationsförändringen 1994 som syftade till att vända
en negativ trend och skapa en effektivare organisation. Det lyckades. Efter
valet 2010 var det dags igen, men ännu har vi inte sett något tydligt resultat.
Slutsats: Det krävs mod att börja, men tålamod att fortsätta. Först då kommer
resultaten, om de kommer ens då. Nu är utmaningen tålamodet och att inte
ersätta med nya tankar och idéer bara för att tålamodet tryter. I kombination med
ett svagare ledarskap kan det bli en farlig kombination. Denna fråga sammanför
mer än splittrar de flesta partierna i fullmäktige.
Moderaterna och Folkpartiet
M och Fp har mycket gemensamt och vi delar en
hel del grundvärderingar, men inte alla. Under de sista åren har det varit
mycket fokus på skillnaderna, men inte sällan går vi samman kring de avgörande
ställningstagandena. Vi har fått kritik för att inte lämna egna budgetförslag i
kronor utan valt att fokusera på mål. Orsaken till detta är enkel: Moderaternas
budget är oftast bra men målen är inte satta tillräckligt högt. Ökade
ambitioner tror jag vi kommer att kunna enas om på sikt. Jag brukar anklagas
för att vara mer Moderat än Moderaterna. Den kritiken är lätt att bära, så
länge Lars-Ingvar blir allt mer liberal.
Nya Moderaterna inget för
Ljungman
Nya Moderaterna på läns- och riksnivå lutar sig
ofta mot Ljungmans långa erfarenhet och pondus. Men jag har en känsla av att
Lars-Ingvar aldrig fullt ut tagit till sig triangulering som bärande metod för att definiera en vision för
utveckling. Det har inte jag heller.
Myntets andra sida
Finns då inget negativt att säga om Lars-Ingvar?
Jo, det finns det, men nu har han hoppat av och det leder oss inte framåt att
rota i gammalt i andra avseenden än att reflektera som jag försöker ovan.
Jag önskar Lars-Ingvar god hälsa och stor
njutning av livet, utan sömnlösa nätter av oro för det gemensammas skull.