torsdag 19 november 2015

Liberaler vågar mer

Inlägg i debatten inför Landsmötet 2015, Stockholm 20-22 Nov.

Folkpartiet Liberalerna måste våga mer i migrations- och integrationsfrågan

I samband med migrationsöverenskommelsen uttrycktes inom Folkpartiet Liberalerna förvissningen om att vi i framtiden med stolthet skulle kunna se tillbaka på vårt agerande. Vi är inte lika säkra. Vi är istället övertygade om att man framförallt kommer att förundras över hur ett, i flera decennier, i grunden välskött land kunde hamna i den situation vi befinner oss idag. Ett land som under 60- och 70-talet framgångsrikt utvecklade landet med hjälp av invandring men som idag uppvisar förfärande låg sysselsättningsgrad bland såväl 1:a som 2:a generationens invandrare. Ett land som upprepade gånger under historiens gång förmått ta emot flyende människor, men som de sista åren till stor del själv bidragit till den allvarliga kris som den svenska flyktingmottagningen nu befinner sig i. Ordet ”systemkollaps” har nämnts, vilket antagligen är en korrekt beskrivning av det nuvarande tillståndet. Än allvarligare är dock vad som istället tog oss dit. Det vi ser framför oss idag är resultatet av en länge pågående kollaps i det politiska ledarskapet vad gäller migrationen och integrationen.
Hur kunde Folkpartiet, övriga allianspartier och Socialdemokraterna låta tre ytterlighetspartier (MP, V och SD) så länge och i sådan grad definiera förutsättningarna för den migrations- och integrationspolitiska debatten? Varför lät vi ivern att positionera oss mot Sverigedemokraterna bli större än ivern att lösa de problem i flyktingmottagandet och integrationen som är uppenbara för flertalet? Det är två frågor som Folkpartiet bör söka svar på i den pågående förnyelsen av vårt parti. En överväldigande majoritet i vårt land har i decennier visat att man ställer sig bakom asylrätten och hyser en grundläggande positiv syn på invandring. De behöver inte ytterligare en lektion i medmänsklighet och har rätt att kräva en politik som faktiskt fungerar, utan att få rasistkortet slängt mot sig. Ingen kan med hedern i behåll påstå att så har varit fallet fram till nu.
Från och med nu måste politiken styras av tre viktiga mål. Det handlar om att få kontroll på vilka som har kommit och kommer in i vårt land, att få stopp på det helt orimliga flyktingtrycket och se till att alla de  som får asyl kommer i arbete eller i utbildning så fort som möjligt. Det är en ödesfråga och de senast tjugo åren av misslyckanden får helt enkelt inte upprepas. Utmaningarna är flera och ofta komplexa. Hur skapar vi t ex snabbspår för nyanlända in på arbetsmarknaden utan att de upplevs som gräddfiler av andra arbetslösa? Hur ser den arbetsmarknad ut som ska erbjuda utkomst för medelålders personer med enbart grundskoleutbildning eller mindre? Hur långt ska vår tolerans för kulturella skillnader sträcka sig, vad ska vi vara beredda att kompromissa om och vad är inte förhandlingsbart? Flummig värderelativism måste ersätta av ett begripligt formulerat och brett förankrat samhällskontrakt. Här kan och måste Folkpartiet bidra mer i debatten.
Så hur kommer vi nu vidare? Vi anser att Folkpartiet bör låta sig vägledas av tre tankar i utformningen av den framtida migrations- och integrationspolitiken.
Tänk bort framtida alliansregering. Åtminstone för ett bra tag framöver. Det kanske var en partitaktisk god idé att låta socialdemokraterna ”koka i sin rödgröna buljong” fram till nästa val men det skadar landet. Ifall vi med någon framgång ska kunna möta de utmaningar som Sverige nu står inför måste Folkpartiet verka för breda överenskommelser mellan de borgerliga partierna och socialdemokraterna, men som exkluderar V, MP och SD. Vårt land behöver ett politiskt ledarskap som förmår kombinera en kall hjärna med ett varmt hjärta. Ett ledarskap som kan klara av att se sig i spegeln även om glorian understundom hamnar på sned, vilket är ofrånkomligt, och utan att tappa förmågan att se till Sveriges bästa. Det diskvalificerar per automatik de tre partierna. Partiledningen bör samtidigt fortsätta att understödja bildandet av en ren s-regering som kan regera fram till nästa val.
Tänk in kommunpolitikerna. Folkpartiet måste låta sina kommunpolitiska företrädare få det avgörande inflytandet på utformningen av partiets framtida flykting- och integrationspolitik. I förlängningen kan vi inte ha en ordning under vilka rikspartiföreträdare förhandlar fram överenskommelser på ett för många kommunpolitiker okänt mandat. Konsekvenserna av migrations- och integrationspolitiken känns och syns i den enskilda kommunen, inte i riksdagen eller i Europaparlamentet. Våra riksdags- och eu-politiker ska i denna fråga vara kommunpolitikernas förlängda arm, inte tvärtom, och inriktningen ska vara kristallklar för samtliga. Folkpartiet bör dessutom verka för att Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) spelar en större roll på området än vad organisationen gjort fram till idag.
Tänk bort nyhetsmedier. Nyhetsjournalistiken har under lång tid visat att man inte utgör en konstruktiv kraft i den migrationspolitiska debatten utan bidrar med få undantag istället till fortsatta låsningar och beslutsimpotens. Det är dags att samtliga partiföreträdare får lite mer självförtroende gentemot journalister och vågar uttrycka självklarheter, som t ex att vi svårligen kan ha asylregler som skiljer sig markant från övriga EU-länder eller att asylrätten inte automatiskt ger rätt till att välja asylland. Vårt ansvar är inför väljarkåren, inte nyhets- eller kulturredaktionerna.
Invandring har i århundraden utvecklat och stärkt vårt land. Det är dags att politiken ger svar på hur det återigen ska bli normaltillståndet i Sverige. Vi är övertygade om att Folkpartiet Liberalerna sitter inne med de bästa svaren.

Anders Cnattingius (Fp)
Gruppledare, Kommunfullmäktige
Henrik Thorsell (Fp)
2:e vice ordförande, Kommunstyrelsen
Vellinge


tisdag 3 november 2015

Feltänkt i Falsterbokanalen

Onsdagen den 28 Oktober 2015 beslutade kommunstyrelsen om sk planbesked för Falsterbokanalen. Kommunen ger sig själv i uppdrag att genom detaljplaner visa hur området kring kanalen kan användas för boende och verksamhet. Området omfattar utöver själva hamnområdet även den sk
skogen och parkeringen vid Höllviken strand.

Folkpartiet hade i beredning yrkat att skogen skulle undantas, vid beslutet i KS fick vi inte stöd för detta och vi tvingades därför säga helt nej till nuvarande förslag. Vi anser att om det hade varit önskvärt att flera partier enats om ett förslag hade möjligheter för en kompromiss funnits. Nu blev resultatet det motsatta.

Varför vill FP inte att skogen skall tas med nu? Och varför är det så viktigt?

Bakgrunden till beslutet om planbesked är kommunens överenskommelse med Sjöfartsverket.
Exploateringen Falsterbokanalen är kommunens största satsning och riskprojekt i detta århundrade.
Utöver kostnaderna finns även stora risker för negativ miljöpåverkan för de boende i området, samt att områdets unika karaktär förändras i negativ riktning.

Vi tar inte lätt på denna fråga !

Folkpartiet anser att hela projektet är ett högriskprojekt för alla Vellinges skattebetalare. Ingångsvärdena är marken som i huvudsak ägs av sjöfartsverket (Staten), utom just skogen som ägs av kommunen.
Vi tror att risken för bakslag är minst för skogen och högst för de delar som utgör dagens hamn.

Vi vill inte att ett resultatet av ett havererat projekt blir att ett ev underskott skall täckas genom exploatering av just skogen. Därför vill vi pröva hamnen i ett eget projekt och vänta med skogen, inte som vi befarar att börja med skogen för det är enklast och sedan använda överskottet i resterande delar.

Folkpartiet vill först se ett avgörande i domstol om Vellinge kommun får bebygga hamnen innan skogen bebyggs.