torsdag 31 december 2015

Hejdå 2015 äntligen 2016

På årets sista dag finns inte mycket att göra än att reflektera över det som varit, lära,och sedan fortsätta som en klokare människa med fokus på framtiden. "Att misströsta är att förolämpa framtiden", citerade en god vän så klokt häromdagen. Jag kan bara hålla med. Vad finns att ta med från 2015? Kanske följande:

Att vår övertro på det offentliga, framförallt staten, gravt är överskattad. Hur kan man annars förklara hur vi år efter år fortsätter tro att vår försvarsmakt skall försvara oss, att arbetsförmedlingen skall ge oss arbete, att polisen jagar bovar, att domstolar skipar rättvisa, att trafikverket underhåller och bygger infrastruktur och mer aktuellt nu än någonsin att Migrationsverket tar hand om de flyktingar som söker sig till vårt land.

Den som väljer att se sanningen i vitögat vet nu att staten inte är så fullständig och perfekt som många utgår från. Kanske tillochmed några kommit till insikt om att det inte är just pengar och resurser som är orsaken till att det inte fungerar som det borde. Likväl skriker vi efter staten när det blir jobbigt. Staten vet alltid bättre eller ? Jag har lärt mig tvivla, ifrågasätta och vilja utmana.

Att aldrig lita helt på media. Den som läser om sig själv eller något man väl känner till konstaterar oftast att det som framförs i media sällan är det rätta. 2015 var året då medias beskrivning av svensk migrationspolitik, tvärtemot vad som varit avsikten, till sist gynnade hatobjektet nr 1, partiet SD.
Kultursidorna har nu tystnat, retoriken svalnat och regeringen genomför fiendes politik. Stängda gränser från den 4 Januari och det ultimata beviset på att medias rapportering, analys och politikens handfallenhet för tredje statsmakten, resulterat i beslut som alla kommer ångra. Om SD jublar tvivlar jag starkt på.
Jag tror för egen del att dagens flyktingkatastrof kan finna en förklaring i den sk trojkans behandling av det bankrutta Grekland. När Alexis Sipras till sist kapitulerade föll även den yttre gränsen i EU.
Turkarna släpper i kontrollerade mängder iväg en bråkdel av de som flytt till Turkiet vidare genom grannlandet. Cynismen har segrat och Sverige gör nu det som man i somras så hårt kritiserade andra länder för.

I lilla Vellinge ägnar sig Sydsvenskan åt självransakan. Efter att tidningens olika journalister år efter år valt att undvika att rapportera hela eller delar av vad som händer i vår kommun, gör man nu en kritisk granskning av de ansvariga. Varför gjordes denna granskning inte när besluten fattades?

På ett kommunalråds bord ligger många förslag från individer som vet precis vad som behövs just här. Gemensamt är att den lilla detalj  som oftast saknas är finansiellt stöd från skattekollektivet, annars är allt på plats. Ibland är denna beskrivning korrekt, men oftast inte. När  SDS med facit i hand konstaterar vad som borde gjorts tror jag  att vi riskerar att skapar politiker som är rädda.
Jag vill inte ha rädda politiker. Rädda politiker undviker allt som gör dem rädda. Att fatta beslut baserat på övertygelsen om vad som man tror  blir rätt behövs. Oavsett om det handlar om politik, affärer eller människor. Vi kan aldrig veta allt. Det perfekta beslutsunderlaget finns inte.
Jag är glad att det finns ett Spa, ett vandrarhem, ett rökeri och snart en ny badhytt. Men jag saknar ett hotell, ett kallbadhus och mycket annat som vi så väl behöver. Jag hoppas inte rädslan skall sätta stopp för utvecklingen i vår kommun eller någon annan för den delen.

Att verkligheten knackar på vår dörr. Redan under 2015 började omvärlden knacka på Vellinges dörr. Nyvaket konstaterar vi att bostäder saknas för såväl de som redan bor i kommunen men vill ha eget, som de som vill välja Vellinge som till de som placeras här av staten. Kostnaderna skenar när handfallenheten gör sig påmind. Nu  arbetas frenetiskt på att möta flyktingvågen som väntar kommunen. Inget blir som förr och vi som bott här länge kommer förvånas över hur fort det går att bli precis som alla andra. 2016 ändras allt, eller inget. Hot eller möjlighet. Rädda politiker skall avgöra.

Att namnbytet blev av. Hejdå Folkpartiet.På Landsmötet ströks förnamnet Folkpartiet och vi byter till (L).Snabbt, enkelt och en nytänding i förnyelsearbetet. Positivt är också att vi vid varje diskussion måste ställa oss frågan-Är detta liberalt? Jag är mycket mer Liberal än folkpartist själv.

Att 2016 kommer kräva mod. Det kommande året kommer ställa stora krav på våra folkvalda. Jag tror på många olika beslut som ger en mångfald av lösningar på de utmaningar vi står inför. Öka det kommunala självstyret med tydliga regler som skapar förutsättningar inte begränsningar. Tillåt olikheter, låt flyktingar ta ansvar för sina liv. Acceptera att vi kräver detta.
Uppmuntra framsteg och mod.

Gott Nytt 2016 !

/Henrik

fredag 4 december 2015

Regeringen vill stänga Öresundsbron

Inför valet 2014 sa Björklund -Vill ni ha kaos, rösta då på Rödgrön röra. Få insåg då hur rätt Jan skulle få. Är det någon regering som verkligen levererat så är det nuvarande. Kaos blev det i en omfattning som inte värsta ovän kunnat önska sig. Aftonbladet, partitroget organ, förklarar frankt att regeringen borde ombildas, med kompetens som grund för tillsättningarna.

Nu till sista dagarnas tokerier. Stäng Öresundsbron ! man tar sig för pannan och undrar hur de som säger detta fungerar. Jag förslår som motbud att provstänga Arlanda några veckor för att sas betatesta idén.

Jag är ganska säker på resultatet och landar till sist i -Ge oss en ny regering. SNARAST!