Inlägg i debatten inför Landsmötet 2015, Stockholm 20-22 Nov.
Folkpartiet Liberalerna måste våga mer i migrations- och
integrationsfrågan
I samband med migrationsöverenskommelsen uttrycktes inom
Folkpartiet Liberalerna förvissningen om att vi i framtiden med stolthet skulle
kunna se tillbaka på vårt agerande. Vi är inte lika säkra. Vi är istället
övertygade om att man framförallt kommer att förundras över hur ett, i flera
decennier, i grunden välskött land kunde hamna i den situation vi befinner oss
idag. Ett land som under 60- och 70-talet framgångsrikt utvecklade landet med
hjälp av invandring men som idag uppvisar förfärande låg sysselsättningsgrad
bland såväl 1:a som 2:a generationens invandrare. Ett land som upprepade gånger
under historiens gång förmått ta emot flyende människor, men som de sista åren
till stor del själv bidragit till den allvarliga kris som den svenska
flyktingmottagningen nu befinner sig i. Ordet ”systemkollaps” har nämnts,
vilket antagligen är en korrekt beskrivning av det nuvarande tillståndet. Än
allvarligare är dock vad som istället tog oss dit. Det vi ser framför oss idag
är resultatet av en länge pågående kollaps i det politiska ledarskapet vad
gäller migrationen och integrationen.
Hur kunde Folkpartiet, övriga allianspartier och
Socialdemokraterna låta tre ytterlighetspartier (MP, V och SD) så länge och i
sådan grad definiera förutsättningarna för den migrations- och
integrationspolitiska debatten? Varför lät vi ivern att positionera oss mot
Sverigedemokraterna bli större än ivern att lösa de problem i
flyktingmottagandet och integrationen som är uppenbara för flertalet? Det är
två frågor som Folkpartiet bör söka svar på i den pågående förnyelsen av vårt
parti. En överväldigande majoritet i vårt land har i decennier visat att man
ställer sig bakom asylrätten och hyser en grundläggande positiv syn på
invandring. De behöver inte ytterligare en lektion i medmänsklighet och har
rätt att kräva en politik som faktiskt fungerar, utan att få rasistkortet
slängt mot sig. Ingen kan med hedern i behåll påstå att så har varit fallet
fram till nu.
Från och med nu måste politiken styras av tre viktiga mål. Det
handlar om att få kontroll på vilka som har kommit och kommer in i vårt land,
att få stopp på det helt orimliga flyktingtrycket och se till att alla de
som får asyl kommer i arbete eller i utbildning så fort som möjligt. Det
är en ödesfråga och de senast tjugo åren av misslyckanden får helt enkelt inte
upprepas. Utmaningarna är flera och ofta komplexa. Hur skapar vi t ex snabbspår
för nyanlända in på arbetsmarknaden utan att de upplevs som gräddfiler av andra
arbetslösa? Hur ser den arbetsmarknad ut som ska erbjuda utkomst för
medelålders personer med enbart grundskoleutbildning eller mindre? Hur långt
ska vår tolerans för kulturella skillnader sträcka sig, vad ska vi vara beredda
att kompromissa om och vad är inte förhandlingsbart? Flummig värderelativism
måste ersätta av ett begripligt formulerat och brett förankrat
samhällskontrakt. Här kan och måste Folkpartiet bidra mer i debatten.
Så hur kommer vi nu vidare? Vi anser att Folkpartiet bör låta
sig vägledas av tre tankar i utformningen av den framtida migrations- och
integrationspolitiken.
Tänk bort framtida alliansregering. Åtminstone
för ett bra tag framöver. Det
kanske var en partitaktisk god idé att låta socialdemokraterna ”koka i sin
rödgröna buljong” fram till nästa val men det skadar landet. Ifall vi med någon
framgång ska kunna möta de utmaningar som Sverige nu står inför måste
Folkpartiet verka för breda överenskommelser mellan
de borgerliga partierna och socialdemokraterna, men som
exkluderar V, MP och SD. Vårt land behöver ett politiskt ledarskap som förmår
kombinera en kall hjärna med ett varmt hjärta. Ett ledarskap som kan klara av
att se sig i spegeln även om glorian understundom hamnar på sned, vilket är
ofrånkomligt, och utan att tappa förmågan att se till Sveriges bästa. Det
diskvalificerar per automatik de tre partierna. Partiledningen bör samtidigt
fortsätta att understödja bildandet av en ren s-regering som kan regera fram
till nästa val.
Tänk in kommunpolitikerna. Folkpartiet
måste låta sina kommunpolitiska företrädare få det avgörande inflytandet på
utformningen av partiets framtida flykting- och integrationspolitik. I
förlängningen kan vi inte ha en ordning under vilka rikspartiföreträdare
förhandlar fram överenskommelser på ett för många kommunpolitiker okänt mandat.
Konsekvenserna av migrations- och integrationspolitiken känns och syns i den
enskilda kommunen, inte i riksdagen eller i Europaparlamentet. Våra riksdags-
och eu-politiker ska i denna fråga vara kommunpolitikernas förlängda arm, inte
tvärtom, och inriktningen ska vara kristallklar för samtliga. Folkpartiet bör
dessutom verka för att Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) spelar en större
roll på området än vad organisationen gjort fram till idag.
Tänk bort nyhetsmedier. Nyhetsjournalistiken har
under lång tid visat att man inte utgör en konstruktiv kraft i den
migrationspolitiska debatten utan bidrar med få undantag istället till
fortsatta låsningar och beslutsimpotens. Det är dags att samtliga
partiföreträdare får lite mer självförtroende gentemot journalister och vågar
uttrycka självklarheter, som t ex att vi svårligen kan ha asylregler som
skiljer sig markant från övriga EU-länder eller att asylrätten inte automatiskt
ger rätt till att välja asylland. Vårt ansvar är inför väljarkåren, inte
nyhets- eller kulturredaktionerna.
Invandring har i århundraden utvecklat och stärkt vårt land. Det
är dags att politiken ger svar på hur det återigen ska bli normaltillståndet i
Sverige. Vi är övertygade om att Folkpartiet Liberalerna sitter inne med de
bästa svaren.
Anders Cnattingius (Fp)
Gruppledare, Kommunfullmäktige
Henrik Thorsell (Fp)
2:e vice ordförande,
Kommunstyrelsen
Vellinge