tisdag 29 augusti 2017

Replik Tiggeriförbud i Vellinge

Vellingeliberalerna har sedan en längre tid varit överens med våra moderata kollegor om att kommunen måste agera mot tiggeriet. Spåren förskräcker i de kommuner där de styrande valt att passivt åse utvecklingen. Vi tänker inte låta Vellinge kommun hamna i samma situation som S/Mp-styrda Malmö och Lund.
Carina Wutzler (M) har lagt ett förslag till att inom rådande lagstiftning hitta ett sätt att förbjuda tiggeri i vår kommun. Det återstår att se ifall det låter sig göra men Vellingeliberalerna ställer sig bakom förslagets syfte och anser att det är värt ett försök. Angela Everbäck (Mp) kritiserar förslaget som hon anser är att visa förakt för de svagaste. Everbäcks kritik kan sammanfattas enligt följande: Tiggeri är inte ett stort problem i kommunen. Man ska inte straffa människor som ber om hjälp. Ett tiggeriförbud hjälper inte de som tigger. Vellinges rykte försämras. Vi anser att det är minst sagt en svag argumentation.
Sverige har historiskt varit en framgångssaga i arbetet att lyfta stora delar av befolkningen ur djupaste fattigdom. Framsynta politiker från flera partier var kloka nog att skapa en social välfärdsmodell som vilade på en enkel överenskommelse mellan de styrande och medborgarna. Medborgarnas strävsamhet och skatteinbetalningar återgäldades bland annat med sociala trygghetssystem som fanns där ifall det gick snett i livet. Det är ett samhällskontrakt som tjänat vårt land väl. Få politiker har haft ett så pass stort inflytande på denna framgångsmodell som den dåvarande socialministern Gustav Möller (s). En sak är säker, att tillåta tiggeri fanns inte i hans sinnevärld. Han och många andra av dåtidens politiker förstod vad många av dagens politiker inte verkar fatta: Tiggeri lyfter ingen från fattigdom, det bevarar fattigdom. Är det någon som vill hävda att Möller var föraktfull mot de svaga och människofientlig? Tiggeri var följaktligen förbjudet i Sverige fram till 1964, då förbudet successivt togs bort ur lagstiftningen fram till 1981. Argumentet för borttagandet var att behovet av att tigga ansågs undanröjt, inte att tiggeri nu ansågs var en socialt acceptabel företeelse. Man räknade med att samhällskontraktet skulle hålla, vilket det också gjorde fram till 1990-talet. Det man uppenbarligen inte räknade med var två saker. Den fria rörligheten i Europa och efterföljande politikers historielöshet. Den fria rörligheten inom EU av arbetskraft har skapat fantastiska möjligheter för Europas medborgare men det används idag även av människor för att bedriva organiserat tiggeri i grannländer. Styrande politiker med olika partibeteckningar har de senaste decennierna visat en påfallande oförmåga att hantera olika samhällsproblem i vårt land, inklusive inflödet av utländska tiggare. Kunskap och insikt om vad som en gång gjorde vår samhällsmodell framgångsrik har ersatts med räddhågsenhet, där poserande i förmenta värdefrågor och varumärkestänkande är viktigare än att resolut ta tag i problemen. Konsekvenserna ser vi dag, det svenska samhällskontraktet eroderas bit för bit och en av EUs grundpelare, den fria rörligheten riskerar, att råka i vanrykte. Det vägrar vi Vellingeliberaler att stillatigande acceptera.

Anders Cnattingius (L)
Henrik Thorsell (L)
Vellinge