Vid min ICA butik sitter en man i min egen ålder, tror jag, fast han ser äldre ut. Han är alltid glad och vänlig. Hej hej säger han vid både ut och in passagen. Var han kommer ifrån eller bor vet jag inte. Men han är där när butiker öppnar och till de stänger. Långa dagar minst sagt.
Jag har bestämt mig för att inte ge honom några pengar, dels för att jag sällan har mynt eller ens sedlar numera, men framförallt därför att jag tror att det inte hjälper honom eller ens gör hans morgondag bättre än denna dag.Men jag vet inte. Jag har försökt ta reda på mer om de sk eu-migranterna, men det är svårt. Den ena säger att det inte är så organiserat som den andre påstår. Hur skall man veta?
För några år sedan var jag på besök i Rumänien. Vi besökte ett universitet med högt begåvade studenter för att försöka få dem flytta till Sverige och arbeta i IT branschen som programmerare. Vi var inte först eller ensamma. Idag är deras hemstad fyllt med internationella jättar som lägger beslag på begåvningarna.Kontrasten till tiggaren på ICA är total. Men de kommer troligtvis från samma land. Allt detta får mig att fundera över vad vårt samhälle kan förväntas hjälpa sin medmänniskor utanför landets gränser med. Jag tycker i första hand ansvaret för rumänska människor är en uppgift för Rumänien, inte Sverige eller något annat land. Självklart skall Sverige, som ett rikt land byggt av människor som strävar efter en bättre morgondag, hjälpa andra människor i världen, men gör vi det genom att låta dem tigga utanför våra affärer och restauranger. Jag tror inte det. Jag tycker vi omgående skall ge kommunen möjlighet att beivra tiggeri . Då skickar vi en signal till andra länder att det är inte med tiggeri som vi bekämpar fattigdom i Sverige. Kanske tar de efter och satsar på att utbilda alla sina medborgare så att framgångssträvande företag fortsätter att söka sig till deras länder för att där bygga en bättre framtid.
Jag förväntar mig att politiken nu tar sig samman och fattar ett beslut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar